Ezzo

Jag vet att många av mina vänner brukar använda min blogg för att hålla koll på vad jag gör. Och just nu är det inte mycket som händer i livet. Eller ja. Inte mycket positivt kanske. Den här helgen vill jag vara ensam hemma hos mamma kanske och bara få sörja.
Mina syskons pappa som även var som en far till mig dog i går. Vi var alla förberedda på det när vi hälsade på honom på sjukhuset för några dagar sen. Men ändå kom beskedet som en chock. Visst han såg förjävlig ut, som en fånge i ett konsentrationsläger är hur jag skulle beskriva honom. Trött, sargad av åren inom alkoholism, mager och med en svullen mage. Det var inte samma Alf jag såg för 13 år sedan. Det var inte stora starka Alf som klarade allt! Det var svaga lilla söta Alf som jag ville ta hand om. Som jag ville ta hem och värma och ge honom en ordentlig måltid. Jag kommer för alltid att minnas leendet han gav mig på sjukhuset. Det var pappa alf som log åt mig igen....precis som när jag var hans stora tös.