När jag minns, kvinnomisshandeln.

När jag lyssnar på låten jag la upp förut, kan jag inte sluta tänka på en människa som gjort så mycket ont för mig. Det är nu när jag tänker tillbaka som jag undrar hur jag stod ut i två år, och hur jag ens kunde tänka mig att gifta mig med honom. Eller ens bära hans barn. Låten där Tracy sjunger "You got a fast car, I got a plan to get us out of here" får mig att minnas då jag bara ville bort med honom, bort från alla som sa att jag borde lämna honom. Jag borde ha lyssnat, men vad gör man inte för kärleken.

Jag lyssnade på P3 på jobbet igår och då intevjuade dom integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni, hon pratade om misshandel mellan olika folkslag, allt mellan samkönade partners till herdertänkande människor. Hon pratade om att vi måste på något sätt skapa ett skyddad omgivning så att de utsatta för misshandeln inom hemmet kan tas hand om på ett bra sätt. Och att män måste förstå att man kan inte äga en kvinna och behandla henne hur man vill. Jag kände på en gång att jag ville ta tag i detta och försöka hjälpa till. Dels för att jag varit utsatt för det i två år, och inte kunde dra mig ur förhållandet. Och dels för att min mamma stod ut i flera år med en man som inte kunde hantera sin sprit. Idag kommer han dock att få sitt straff, idag är hans så sjuk att hans njurar inte klarar av mer. Han är idag döende. Men han som gjorde hemska saker emot mig då? Han som slog mig om jag gjorde maten för varm? Eller om tvätten inte var torr?? Han som tvingade mig att leva utan vänner, utan kontakt med mamma. Det är inte många som vet om vad jag gått igenom, och vet dom de så är det inget de egentligen kan förstå ordentligt. De hade nog behövt se mina ärr och mina blåmärken...eller kanske all hår jag tappade då jag till slut slöt mig in i ett skal och lät ingen komma in i den. Idag lever han sitt liv med nån ny tjej antagligen, slår henne när hon gör nåt fel. Men har han aldrig ångest för det han gör?

Att vara aktiv i detta kanske inte är så lätt i min ålder, jag vet vad jag har gått igenom men det finns värre fall. Vad kan jag göra för dom?

Änn idag får inte vissa människor ta på mig på vissa ställen. Ställen jag fått slag på, ställen som ärren finns kvar på. Ärr jag inte ens visat någon.





image462
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se