Ezzo

Sitter för mig själv i mörkret. Bloggar lite, skrattar åt dåliga statusar på facebook, slö tittar på tvn och bara önskar. Att det var din famn jag kröp in i nu. När vännerna går och tystnaden blir för mycket, då kroppen inte vill sitta stil och det växer ångest i magen på mig vill jag springa ut. Ut i mörkret och till dig. Men du är för långt borta nu, och värmen från ljusen värmer mig, doften av choklad och vanilj sprids och jag finner sakta med säkert ro, i min säng och i min själ. Så somnar jag, med gråten i halsen och en stickande känsla precis under bröstet, och varje natt är du tillbaka, i mina tankar.