Polarbear!

När jag var liten hade jag en liten isbjörnsnalle. Den var vit och hård men ändå mjuk, och jag hade med mig den överallt. Mamma tyckte den var sliten till slut och slängde den en dag. Min pappa köpte sedan en ny till mig, en liten väldigt mjuk sak klädd i pyjamas med egen kudde! Jag såg den på tågstationen i Falköping och fick den på en gång Men som han eller hans fru (jag gissar på hans fru) sedan gav bort till sin son. Jag hatade honom hela sommaren när jag insåg det och snodde tillbaka den! Jag har alltid älskat isbjörnar och hur något så litet och sött kan bli så stort och farligt förvånar mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se