Ezzo

Jag mår mycket bättre nu, jag har börjat acceptera det som hände. Han led, det gjorde han verkligen. Han hade ont. Men nu lider han inte längre. Han är med sin far, som kanske tar hand om honom.

Jag sitter vid min balkong igen, tar en cigg och funderar över världen. Ska strax iväg och träna. Jag har kommit igång med det nu, har gjort mina övningar och så. Men tanken på att det är strax dags att gå iväg till jobbet är inte så kul. Det känns som om det enda man gör är att jobba, träna och äta. När händer det något roligt i mitt liv?
Just nu skulle en resa sitta riktigt bra. Men jag kan inte ens sjukanmäla mig i fyra veckor nu. Jag har ansvaret för alla på jobbet. Jag måste se till så att maskinerna fungerar. Jag är typ chef nu...

Jag ska försöka att blogga mer, just nu är det inte riktigt någor viktigt i mitt liv som händer.
Ciao så länge.

xoxo Ezzo