I keep dancing on my own....
Hur länge ska man orka, hur länge ska man behöva hålla uppe skenet. När man egentligen borde vara lycklig så är allt som förbytt och man ligger länge och funderar på vad som hände, vart tog framtiden vägen? Vart tog känslorna vägen, hur kan man bara över en dag ändra sig. Ilska har gått över till sorg, leendet försvann bland tårarna och jag vill bara vara ensam för stunden och känna efter vad JAG behöver.
Man kan ha många kompisar men bara ett par få äkta vänner och det märker jag allt att jag har. Att komma hem ensam halv fyra med en kebabtallrik i handen till brädden fylld av tårar var inte den bästa kvällen i mitt liv precis.
Jag är bedragen, lurad och förrådd och att släppa in nån nära inpå och lita på allt den säger kommer inte hända igen, och nu får jag the silience treatment av alla...till och med dig.
Kommentarer
Trackback
