Ezzo

Tanken på begraviningen gör mig sjuk,det knyter sig i magen på mig och jag gråter tills jag spyr. Men tanken på att inte ha någon bredvid mig som kan hålla min hand, torka mina tårar och trösta mig den dagen gör också lika ont. Jag vill inte sitta där med en massa människor omkring mig som gråter, och inte vet vart de ska ta vägen. Nån som vill följa med på bergravning? En hake är att man måste hålla mig i handen och ge mig näsdukar när jag behöver.


Jag hoppas att det är en vacker dag då. Hoppas att det spöregnar ute, för i regnet kan ingen se ens tårar. Regnet betyder återfödelse för min del. Så jag hoppas och ber! Att snälla....regna på mig då! Det vore perfekt!