Ezzo

Shit på lördag kommer han, vågar man verkligen. Efter att ha försökt i snart 7 år så är det en pest och pina att ta reda på vad man verkligen känner. Men 7 år är inte heller något jag kan slänga bort så lätt, han kunde inte binda sig, jag kunde inet binda mig, jag hade pojkvänner, han pluggade....men nu är han klar, han säger att han vet vad han vill, han säger att han tänkt mycket på mig, han säger att han vill ha mig. Vad ska jag göra? Nu vill han komma på lördag. Ha en riktig dejt efter 7 år!! Jag som hatar att dejta, det är så stelt och man får aldrig fram det man vill. Men jag har sagt till honom att jag träffar en annan. Det klart jag säger det, jag lägger fram mina kort på bordet. Jag vill inte ge honom för mycket hopp för jag har berättat som det är, samma känslor jag hade då finns inte längre. Den saknaden jag hade har avtagit, vi har vuxit upp och blivit till det vi en gång inte var. Vi...

När jag tänker efter så har det bara funnits en enda man i mitt liv, men den känslan kan lätt försvinna och bli till inget. Det är inte konstigt att mina tavlor på sistonde har blivit mörka och deprimerande, fyllt av skellet och dimma. Kan någon snart få mig att måla ljusa fina vackra saker igen. Mitt humör sitter verkligen på skjortkragen om jag får säga det själv. Äsch ett år till klarar jag väl av, sen kommer nya äventyr, nya städer, nytt liv....igen.

xoxo Ezzo